stressad och frustrerad

Vi har haft last träning i kväll igen kan det vara sjätte gången kanske.
Jag tycker att det går jättebra och idag skulle vi ha lite handpåläggning....dvs jag skulle klappa och hålla på rumpan , för att få honom trygg med att man gejjar bakom och på sidan.
Han blev lite sur eller irriterad av min inblandning i "godisleken" men han accepterade rätt snart att jag var där.
Matilda provade också att skicka in honom och det funkade också bara det fanns något gott där inne men vi får inte röra inner dörrarna , det känns som om det är nästa steg ,att stänga in honom.
Det känns rätt frustrerande när man vill avancera lite snabbare än vad Gurkan vill , det är ju inte så många dagar kvar nu innan det är skarpt läge , när vi faktiskt ska åka iväg.
Blläääk ,jag är nervös , vill inte detta men vi måste ju.
Det känns som om jag inte vill ha något i munnen på honom när tanden känns konstig och när man väl bestämt sig att det är dax att åtgärda så blir det som brottomt !
Vi har ju tvingat in honom förr och ändå går det så bra med last träningen så vi får väl kanske
 börja om igen när tanden är bort opererad om det är så att vi måste tvinga på honom.
Ja jag vet inte vad som är bäst.....kanske skulle boka om tiden , får fundera på det!